Politisk flykting - "Jag minns en stor jultomte"

Vi kan nog alla förstå vad själva ordet ”politisk flykting” innebär. Men förstår vi den faran som ingår för människorna som är flyktingar och kan vi förstå oss på vad som händer med deras liv och vad dessa människor som är politiska flyktingar går igenom?

Min mormor, Silvia Bernaus var en av de som en gång i tiden var politisk flykting. Idag är hon bosatt i Stockholm med sin man Raul Bernaus. För att få reda på mer så bestämde vi en tid då vi skulle genomföra en intervju om hennes resa som politisk flykting.

Det var måndag och klockan slog 14:00 då vi satte oss i soffan, hon såg nervös och rätt så osäker ut .Nästan lite för osäker, ville hon verkligen göra denna intervju eller sa hon bara så för att vara snäll mot mig eftersom det var en skoluppgift? Vi satte hur som helst igång!

- Kan du berätta lite om hur du blev politisk flykting och hur det hela började?
Det hela började när jag gifte mig med Rodolfo Luna, jag visste ingenting i början. Sen kom det fram lite i taget att han var med i organisationer mot diktaturen och att han kämpade för mänskliga rättigheter. Det blev under hela tiden bara mer och mer och hela hans familj var med, de var tre syskon plus en av killarnas fru som var djupt engagerad. Jag kunde inte backa på något sätt för jag var med i familjen, så jag drogs med i det utan att vilja.

- Ni och många fler kämpade för människors rättigheter och blev därför politiskt aktiva, vad fick detta för några konsekvenser?
Konsekvenser var att hela regeringen och hela ”systemet” var starkare än oss ungdomar så vihamnade i fängelset.

- Men om du och din man satt i fängelset, vem tog då hand om era barn?
Det var den värsta tiden jag någonsin upplevt. Barnen var hos mamma och ett tag hos min mans föräldrar då min mamma åkte fram och tillbaks mellan Buenos Aires och Cordoba för att kämpa mot myndigheterna för att få mig frisläppt från fängelset.

- Hur känns det då att du inte fick ta del av dina barns uppväxt?
Det är en kamp mot sig själv, att ha blivit indragen i något som hela familj blev påverkad av är tufft att leva med. Det är såklart jobbigt för om man har barn så är det din uppgift som mor att uppfostra dem. Det är de åren som de bästa för det är då de växer och lär sig så otroligt mycket, så att jag inte fick vara med är svårt och otroligt jobbigt ännu idag, säger hon med en dyster röst.

- Känner du att allt detta på något sätt har påverkat din relation till dem idag?
Jag absolut!

- På vilket sätt?
Det är inte den samma kontakten som man vanligtvis hade haft när man bygger upp en relation med sina barn, det finns inte så mycket kärlek eller förtroende som det borde funnits.

- Ångrar du på något sätt att du genomförde dina handlingar och känner du att du hade kunnat gjort det på något bättre sätt?
Om jag skulle ha vetat allt om min dåvarande mans ”historia” tidigare, så skulle jag kanske inte gått med och definitivt inte när jag hade barn, i såfall på egen hand.


- Du sa tidigare att du och din man satt i fängelset, blev ni på något sätt torterade?
Rodolfo blev kraftigt torterade med elektriska stöttar och kraftiga slag av järnhandtag, som ledde till att munnen och tänderna sprack. Jag blev inte fysiskt torterad men jag och barnen fick se när Rodolfo blev torterad och sönder slagen. Så vi blev istället psykiskt torterade.

År 1976 kom ni till Sverige från Argentina som politiska flyktingar, vad minns du från det
ögonblicket?

Jag minns en stor jultomte som väntade på oss i Arlanda med en stor tomtemössa i päls. Det var mellan den 5 -7 Januari och det var ungefär mitt på natten. När vi landade så snöade det och det var kallt, så det vart som en chock för oss att plötsligt få syn på något så märkligt när vi nyligen varit i 35 grader varmt.

- Känns det på något sätt jobbigt att dina barn fick genom gå en sån tragedi vid så tidig ålder?
Ja, jag känner att de har varit med om mycket utan att vilja vara med, de blev tvungna att vara med på en massa saker som dom inte hade en aning om. De var barn och det fick dem aldrig vara på riktigt.

- Hur gjorde du då för att kämpa mot all förtryck och kränkningar?
Vi vara på den tiden inte några bra människor, men vad vi gjorde då var att bomba dem till döds. Vi la exempelvis dynamitbomber under människors bilar eller gick hem till de och hotade dem att gå med i vår organisation, vi gick ibland så långt att barn blev hotade med vapen mot huvudet. Så det är bäst att du sköter dig i skolan, säger hon och skattar högt.

- Om ni inte hade lyckas fly, vad tror du då hade hänt med er?
Om vi inte hade lyckats fly så tror jag inte att vi hade levt idag.

- Så du är alltså glad över att ni lyckades fly?
Jag är mer än glad. Jag har en underbar familj som accepterar och älskar mig trots det som jag har gjort och att du som är mitt barnbarn vill veta såna här saker om mig får mig att förstå att jag har klarat mig bra genom livet trots det som jag gått igenom.

- Finns det något som du kan säga till dagens ungdomar som gör samma sak som du gjorde fast i Sverige?
Jag vet inte om de hade lyckats, men för den största delen att de ska tänka på vad som kan
åstadkomma och vilka som kan drabbas och skadas. Men jag tror att det kan bli svårt med tanke påatt det är en annan regering än vad det var i Argentina.