”Jag fick ofta höra att jag var
knäpp och att mina teorier inte stämde”, berättar Christofer
Columbus en av världens största upptäcktsresande när jag träffar
honom för en intervju. Här får vi följa med på hans omtalade
resan från Spanien till Amerika.
Jag har bestämt möte på ett café i
centrala Spanien med en mycket gammal man. Mannen jag ska träffa
heter Christofer Columbus. Columbus är en upptäcktsresande man som
har rest runt mycket i världen. Men hans största och mest omtalade
resa gick av stapeln den 3 augusti 1492, till Amerika. När jag
kontaktade honom förra veckan lovade han mig att han skulle berätta
om sin stora resa. Jag har köpt två kaffe, en till mig och en till
honom. Vi skulle träffas här på caféet kvart i två men nu är
klockan tio i. Jag börjar bli lite orolig att han ska ha glömt vårt
möte och inte ska dyka upp. Men precis när jag tänker de tankarna
öppnas dörren till caféet och en mycket gammal man med långt
grått skägg stapplar in. Jag förstår direkt att det är
Christofer Columbus. Han kollar sig lite vilset omkring, så jag
vinkar till honom att komma och sätta sig. Han sätter sig på
stolen mittemot mig och ber om ursäkt för att han är sen. Jag
pekar på kaffekoppen och säger att det är till honom. Han tar en
stor klunk av det nybryggda kaffet och räcker sedan fram handen och
presenterar sig. Vi småpratar en stund och jag tycker att han är
väldigt trevlig. Jag får bland annat veta att Marc Opolo är en av
hans stora förebilder och att han har läst många av hans böcker.
Hur kom du på idén att du skulle segla
ända till Amerika? frågar jag honom. ”Jo du förstår att när
jag var ung kunde man bara få tag på kryddor och siden i Asien,
framförallt i Indien. Det var en väldigt jobbig resväg dit och det
tog mycket lång tid. Man kunde antingen segla runt Afrikas kust
eller resa med häst och vagn genom alla länder men det var mycket
krångligt. Vi hade heller ingen aning om att det fanns andra
världsdelar än Afrika, Europa och Asien, för det var ingen som
hade rest längre än dit”, börjar han berätta för mig. ”Så
en dag fick jag idén att man kunde segla runt hela jordklotet för
att nå Indien istället för runt Afrikas kust. Jag gjorde många
uträkningar och kom fram till att man skulle spara massor av tid
genom att segla på det viset”. ”Men” säger han sedan och
kliar sig i det långa skägget. ”Eftersom att jag inte var
speciellt rik och inte hade någon båt var jag tvungen att få
samtycke av en högre makt för att få tillgång till ett skepp som
jag kunde segla dit med”.
Han berättar för mig att det var
väldigt svårt att hitta någon som ville hjälpa honom. Det var
ingen som trodde på hans teorier att det skulle gå fortare att
segla runt jorden, för de trodde att jorden var större än vad han
ansåg att den var. ”Hur kändes det när folk kritiserade dina
teorier?” frågar jag honom sedan. ”Det måste ha varit väldigt
jobbigt eftersom att du själv trodde på dem så starkt”. ”Ja
självklart var det jobbigt och jag fick ofta höra att jag var
knäpp. Men om jag ska vara ärlig så skäms jag faktiskt över mina
teorier nu när jag i efterhand vet att jag hade så fel om allt”,
säger han samtidigt som han sorgset tittar ut genom fönstret på
andra sidan rummet. ”Vad menar du med att du hade fel om allt?”,
frågar jag honom förvånat. ”Jo tillslut gick den spanska kungen
och drottningen med på att låta mig resa runt jorden för att nå
Indien. Så den 3 augusti 1492 började jag min resa från Palos i
Spanien. Jag seglade först till Kanarieöarna där jag bytte till
ett större skepp som var lastat med proviant. Efter det gav vi oss
ut på det stora havet för att fortsätta vår resa mot Indien. Vi
seglade i flera veckor mitt ute på det öppna havet”. ”Det måste
ha varit väldigt läskigt att inte veta vart du var någonstans, var
du aldrig rädd” frågar jag honom. ”Ja det var väldigt läskigt,
speciellt på nätterna. Då var det helt kolsvart och man såg
ingenting. Jag var aldrig rädd men mina matroser var mycket rädda.
De trodde fortfarande att jorden var platt och att vi skulle råka
segla över kanten. Men jag lyckades lugna dem genom att förklara
mina teorier om varför jorden var rund. Den 12 oktober såg vi land,
det var en obeskrivlig känsla att se fastland efter så många
veckor av att bara ha sett hav. När vi kom fram till landet trodde
jag att vi kommit till Indien så när invånarna kom fram till oss
kallade jag dem för indianer”.
Han lutar sig tillbaka på stolen och
börjar skratta ett högt murrande skratt. Jag dras med av hans
skratt och vi skrattar gott tillsammans. ”Men jag förstår inte”
säger jag sedan förvånat. ”Visste du inte att du hade kommit
till Amerika?” ”Nej det visste jag inte”, svarar han. ”Som
jag sa förut så visste ingen på den tiden att Amerika fanns, vi
trodde att det bara var hav där”, förklarar han. ”Jaha då
förstår jag” svarar jag lite generat. ”Hur länge stannade du
där innan du åkte hem igen?” ”Jag var kvar i Amerika i några
veckor sedan längtade jag efter min son Diego så mycket så jag och
min besättning bestämde oss för att segla tillbaka till Europa.
Men jag återvände till det som jag trodde var Indien fyra gånger
till, jag genomförde även många resor för det spanska kungaparet
åren efter min första resa”, berättar han.
”Vilka konsekvenser tror du att dina
resor kommer att medföra i framtiden?” frågar jag. Han tar en
klunk av kaffet som måste ha blivit kallt vid det här laget och
tänker efter en lång stund. Sedan säger han, ”jag tror att
handeln mellan länderna kommer att öka och att det kommer att bytas
nya varor som inte har byts tidigare. Jag tror även att folk kommer
att resa mer mellan länderna i hela världen. Jag hoppas också att
jag har inspirerat många till att göra nya upptäcktsresor”.
Plötsligt lyfter han armen och tittar
på sin stora guldklocka och utbrister, ”oj är klockan redan så
mycket! Tiden har bara runnit iväg, det var väldigt trevligt att
träffa dig men nu måste jag skynda mig till läkaren”. Jag tackar
för att han tog sig tid att träffa mig och sedan reser han sig och
stapplar ut genom cafédörren som han gick in genom för femtio
minuter sedan. Jag sträcker mig efter min väska och tar fram mitt
block och min penna. Jag lutar mig tillbaka på stolen och tar ett
djupt andetag, sedan börjar jag skriva ner det som han just har
berättat för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar