Ferdinand Magellan - han som seglade jorden runt

Magellan berättade för mig år 1518, då han var 38 år gammal, att han hade hittat en karta. På kartan visade det sig att fanns en stor flod som skulle gå genom Sydamerika ut till stilla havet. Han bestämde sig då för att han ville försöka hitta floden. Den 22 Mars gick Karl I av Spanien med på att Magellan fick bege sig iväg på sin upptäcktsfärd och gav honom bidrag till resan. Den 10 augusti 1519 gav sig Magellan iväg med fem skepp för att upptäcka nya delar av världen.

Jag är en av de 270 män som är med i besättningen på ett av Magellans fartyg vid namn Victoria. Vi beger oss sig iväg på upptäcksresan för att hitta floden genom Sydamerika. När Magellan berättade för mig om hans plan tyckte jag att den lät så intressant att jag inte kunde hålla mig från att fråga om jag fick följa med på hans långa resa och skriva om det som händer under resan. Just nu är vi på väg ombord på det största skeppet som står och guppar intill hamnen i Sevilla. Magellan står i fören av fartyget och tittar ut över havet med ögon som glittrar av förväntan. Jag kan se från långt håll att han är oerhört förväntansfull över resan. Han bär en gul kjortel i skinn med en svart och vit randig skjorta med puffärmar under. I midjan har han dragit åt ett bälte och bär ett halsband runt halsen med en medaljong. På huvudet vilar en svart hatt. När fartyget lämnar hamnen och börjar segla iväg i kurs mot Sydamerika går jag fram till honom. Magellan får syn på mig när jag går mot honom med raska steg och ger mig en min som är svårt att tyda då hans skägg täcker mestadels av hans ansikte. När han sedan hälsar vänligt på mig inser jag att minen han gett mig troligen var ett vänligt leende. Vi börjar samtala om vad han känner inför den långa resan som står framför oss. Efter att han vänt sig bort från mig och fäst blicken ut över havet igen säger han med ansiktet bortvänt från mig att han alltid har velat leda en alldeles egen expedition. Han berättar med stolthet i rösten att han fick titeln Kapten av Kung I av Spanien. 
       När jag hör en av mina män i besättningen ropa “Kapten” till mig får jag en härlig känsla genom kroppen. Det är en ära att få vara kapten över ett skepp, förklarar Magellan för mig samtidigt som han rättar till den svarta hatten som var på väg att flyga av hans huvud på grund av den starka vinden som härjar i luften.

 

Efter att vi seglat i fyra månader börjar maten att ta slut och vi ankrar därför utanför Rio de Janeiro för att fylla på med mer mat. Där jag står tillsammans med fem andra män längst fram i fören kan jag se hur landet börjar breda ut sig och jag lägger märke till det höga berget Corcovado medan vi börjar närma oss Rio de Janeiro. Vi fotstätter sedan mot Sydamerikas kust och seglar i fem månader när vi till slut når Rio de la Plata. Magellan beordrar oss om att vi ska stanna i Pantagonia över vintern vilket inte går så bra som vi tänkt oss. En natt utbryter ett myteri och tre spanjorer tar över kaptensrollen och avrättar två av våra kaptener. Magellan var fast besluten över att vi skulle fortsätta vår resa. Han vägrar att ge upp när vi kommit så långt. När vi börjat segla igen och Magellan sätter sig ner på en bänk ute på däcket för att ta en matpaus passar jag på att göra honom sällskap för att få prata en stund med honom. Han ser nöjd ut där han sitter rakryggad och njuter av solen som äntligen glimtar fram bakom molnen.
       - Snart ska jag skicka ett av skeppen nerför kusten för att spana efter passagen, svarar han när jag frågat honom vad som väntar oss. Jag funderar över varför vi alla inte kan följa med och ber därför honom förklara varför. Magellan svarar då att de finns en stor risk att vi alla inte klarar oss. Han säger att han vill skicka skeppet Santiago eftersom han litar på att besättningen är tillräckligt modiga att ta sig an detta.
Det visar sig att han har fel. Endast två av männen från Santiagos besättning klarar att återvända till oss. Han har inte endast fel om besättningen på skeppet Santiago, för när vi äntligen hittat passagen till floden smet ett av skeppen och seglade hem till Spanien. Jag kunde se på Magellan att han var för upprymd för att bry sig om det och satte fort kurs mot floden. Han hade funnit de han var fast besluten över att göra. I November hade vi seglat igenom hela floden till andra sidan. Jag frågar Magellan vad han har för planer nu efter denna lyckade resa och han förklarar för mig med ett stort leende på läpparna att han vill ge sig ut på ännu fler upptäcktsresor.
       - Under vår resa har jag hört talas om en stor flod i Nordamerika som tros rinna från
väst till öst genom Nordamerika. Direkt när vi kommer tillbaka till Sevilla ska jag prata med Kung I. Förhoppningsvis går han med på att jag får göra en till resa nu när jag lyckats med denna resa så väl, säger Magellan till mig.

Magellans planer går inte riktigt som han tänkt sig. Det uppstår strider när vi når Filippinerna med Lapu-Lapu, en filippinsk stamhövding. Jag själv deltar inte i striden men jag kan se allt som händer. Magellan beordrar mig om att stanna på skeppet och ta skydd medan jag beskriver händelsen i minsta detalj. Flera av mina vänner dör. Jag ser hur Magellan och resten av männen kämpar för sina liv. Öborna är mycket fler än oss och mycket starkare. Stenar och lansar kastas från alla håll emot vår besättning. Nu börjar flera av våra män dra sig tillbaka mot skeppet där jag befinner mig. Jag ser deras rädsla i ögonen när de rusar emot mig med öborna tätt bakom dem. En efter en stupar i vattnet och jag ser hur vattnet runt omkring dem färgas rött. En av de männen är Magellan.

Nu när jag sitter på skeppet på väg tillbaka till Spanien tillsammans med de ynka 18 män i besättningen som överlevt, tänker jag på honom. Kapten, Ferdinand Magellan. Jag såg aldrig när han dog, men jag har hört vad som hände. Jag önskar jag kunde ha hjälpt honom. Men mitt bland alla mina tankar på vad jag hade velat gjort för honom kom jag att tänka på att han fick spendera sin sista tid på en plats han verkligen tyckte om. Och han fick även uppfylla sin dröm om att segla jorden runt, innan han dog. Något annat som virvlar runt inuti mitt huvud är vad denna upptäcksresa kommer ge för konsekvenser i framtiden. Och hur kommer Magellan att beskrivas? Jag tror att Magellans resa kommer att göra stor skillnad i framtiden och att den kommer att sluta samman världen. Varje liten plats vi upptäckt och besökt gör skillnad. Då får vi ännu en liten pusselbit till vår karta på världen. Längre fram i tiden tror jag att alla pusselbitar har fallit på plats och att de har en hel bild på hur vår värld ser ut.