Columbus
seglade över havet och fann en ny kontinent. Jag har fått en
exklusiv intervju med honom där han avslöjar hur allt gick till och
vad vi kan förvänta oss från honom i framtiden.
Solen
skiner över mig och inte ett moln syns på himlen i dag. Jag har
precis gått av fartyget som tog mig hit och är på väg för att
möta upp upptäcktsresenären Christofer Columbus vid hamnen i
Moguer. Jag har lyckats få en intervju med honom bara några dagar
efter att han kommit tillbaka från sin stora resa. Columbus var
enligt den europeiska befolkningen upptäckaren till Amerika eftersom
de inte visste att den delen av världen fanns förrän att han
hittade den. Columbus hittade den otroligt nog av misstag och trodde
egentligen att han kommit till Indien, men upptäckte sedan att han
hittat Amerika. Jag står ett tag och beundrar alla fina stora båtar
som står parkerade i hamnen. Vattnet är klart och stilla med bara
några små vågor som kommer från de guppade båtarna. Borta vid
sin egna båt ser jag Columbus komma gående med sina två unga
söner. Han ruskar till den minsta i håret och sedan springer dem
små pojkarna ivriga mot den närliggande marknaden som är full av
liv. Columbus går med raska steg och ett brett leende i ansiktet
emot mig. Han tar av sig sin stora svarta hatt och vi hälsar artigt,
man märker att han varit länge ute på havs då han är brunbränd.
- Det känns annorlunda att vara hemma här i Spanien igen efter att ha varit borta i ett år. Men jag har saknat mina söner något otroligt så det är självklart att det är skönt att få ha lite tid för sin familj igen, berättar Columbus när jag frågar hur det känns att vara hemma igen efter sin resa.
När
jag ställer frågan hur resan gick till suckar han lätt och
berättar att det är en väldigt lång historia men att han ska
försöka berätta det mesta. Vi förflyttar oss till ett litet
hemtrevligt café bara några meter från hamnen. Vi sätter oss vid
ett litet bord utanför, och oset från nybakat bröd sprider sig
ända ut. Han lutar sig sakta bakåt på den slitna stolen som knakar
vid varje lilla rörelse och solar sig i den skinande solen ett tag
innan han vänder sig emot mig igen.
- Vart var vi? Just det, för att göra resan möjligt behövde jag förstås resurser för att finansiera allt jag skulle behöva. Jag försökte få hjälp av det katolska kungaparet Ferdinand av Aragonien och Isabella av Kastilien men vid den tidpunken kunde jag inte få hjälp av dem. Jag fick istället hjälp av två franciskanermunkar och den erfarna sjöfararen Martín Alonso Pinzón. Med hjälp av dem kunde jag till slut övertyga kungaparet att finansiera min resa.
Han
avbryter sig plötsligt och ropar åt några män som går förbi.
Dem vinkar glatt tillbaka. Männen har slitna kläder, men ser starka
och friska ut. De bär på packning med färska grönsaker och
hjälper antagligen den gamla damen längre bort som står och viftar
med armarna. Columbus berättar att de var några av hans män som
hade följt med honom på resan.
- Det var svårt att få ihop tillräckligt med män i början, men till slut hade jag fått ihop runt 120 män. Vi kunde äntligen segla iväg med våra tre skepp tidigt en augustimorgon.
Columbus
reser sig upp och går in i cafét för att hämta dricka åt oss.
Jag njuter av solen och drömmer mig bort ett tag, här skulle jag
kunna sitta hur länge som helst. Mitt dagdrömmande avbryts av att
Columbus ställer ner en bricka med koppar och en kanna med vatten.
Han häller upp vattnet i kopparna och jag tar en stor klunk av det
förfriskande vattnet. Han lutar sig över bordet och fortsätter
berätta.
- Ute på vattnet kunde vi haft lite mer tur med vädret. Det var mycket kraftiga vindar och många i besättningen blev väldigt skeptiska mot resan. Men den 12 oktober såg vi till slut land. Jag hade först trott att jag nått Indien som jag planerat. Men jag hade nåt en helt ny kontinent. Jag döpte de olika öarna vi fann till San Salvador och Española.
Columbus
tittar ut över vattnet och får ett leende på läpparna.
- Det var som ett paradis. Växter och frukt växte överallt. Tyvärr gick vårt största skepp under på grund av det förödande vädret och jag lämnade ungefär 40 män på den nya kontinenten. Vi upptäckte sedan att det fanns lokalbefolkning på kontinenten, och mötet med dem blev inte speciellt fredligt. Våra män som gick i land och stannade blev dödade av befolkningen som levde där.
Han
rynkar på ögonbrynen och jag förstod att han tänkte på de liv
som blivit tagna.
- Den 16 januari började vi sätta segel hem mot Spanien igen. Hemfärden kantades av svåra stormiga vindar. Ett av skeppen sjönk men vi kom till slut tillbaka hit den 4 mars. Vi fick ett stort välkomnande av kungaparet i Barcelona och överöstes med dyrbarheter.
Jag
frågar vad han har för planer i framtiden och jag ser hur en gnista
tänds i ögonen på honom.
- Jag planerar redan en till resa dit och den här gången med många fler skepp och män. Vårt huvudsyfte då kommer vara att kolonisera kontinenten.
Vi
börjar gå mot den lugna hamnen igen eftersom jag ska med mitt skepp
hem. Men jag hinner med en sista fråga. Jag frågar hur han tror att
hans upptäckt kommer påverka framtiden. Han rynkar på ögonbrynen
och är tyst ett tag.
- Jag tror att min upptäckt kommer göra att mer människor kommer bli inspirerade att ge sig ut och upptäcka. Sen tror jag handeln kommer utökas och att många kommer bli nyfikna på denna nya kontinent. Visst blir det lite problem för infödingarna som redan bodde där men dom får försöka anpassa sig.
Kaptenen
till mitt fartyg som ska ta mig hem till Sverige igen ropar att det
snart är dags för avgång. Jag tar farväl av Columbus och går
ombord på fartyget. Jag ställer mig ute på däcket och Columbus
viftar glatt med hatten.
Christofer
Columbus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar