Många drömmer om att utforska världen
men väldigt få har modet att gör det. Annika Magnusson är en av dem, som ung
bestämde hon sig för att bege sig ut i välden.
Vi sitter på
varsin sida av ett ovalt, vitt bord som står placerat längst med två stora
fönster. Annika Magnusson är klädd i blommig vårklänning med tights till, håret är
mörkt och kort klippt. Jag gör i ordning två koppar te innan jag börjar med den
första frågan.
Hur började
allt, din ungdom?
”Ja, jag
hade inte så mycket ungdom, enligt mig själv. Eller det skulle vara fram till
att jag fyllde elva, innan de jag sprang runt på idrottsplan men en boll, eller
lekte med kompisar. Efter den sommaren skaffade jag mitt första jobb.”
Hur var det
att växa upp i Vretstorp?
”Det går att
säga mycket både positivt och negativt om Vretstorp, men jag tycker för det
mesta att det var bra. Eftersom att det är en så liten by med väldigt liten
befolkning, så kände jag alla och var en enorm trygghet. Det fanns även både en
idrottsförening och en folkpark, vilket jag deltog aktivt i. Min pappa var
folkparksdirektör under många år, så jag tror att det var en faktor till att jag
var så engagerad som jag var. Så länga jag kan minnas så har min pappa alltid
sett till att jag haft någonting att göra i parken. Det kunde vara saker som
att laga staket, sitta i entrén eller städa. Ju äldre jag blev desto mer ansvar
fick jag. Allt jag gjorde i parken var frivilligt så jag fick ingen lön eller
annan typ av ersättning för det jag gjorde.” säger Annika medan hon sippar på
sitt te, innan hon fortsätter.
”De negativa
sakerna med Vretstorp är nog skolorna, det finns en skola i Vretstorp, där
eleverna går från förskoleklass till årskurs 6. Efter det måste eleverna åka
buss in till Hallsberg där de går högstadium och vidare utbildning. På min tid
åkte vi tåg, en avgång till Hallsberg 07:00 och två hem 11:17 och 16:20. Missade
man dem så kom man antingen inte till eller från skolan. En till negativ sak
var utbudet av underhållning, jag och mina kompisar var tvungna att roa oss
själva och hitta på saker att göra.”
Det slår i
kattluckan på bottenplan och en liten svart melerad katt tassar nyfiket fram
till oss, Annika böjer sig ner och klappar henne.
Hur kom det
sig att du åkte till USA?
”Jag kände
att jag hade sett allt jag kunde se i Vretstorp, det fanns inget nytt. Jag
ville ut i världen, uppleva nya saker, lära mig ett nytt språk. Jag beslutade
därför att tjäna ihop pengar för att kunna köpa en biljett till USA. Efter en
del sökande, fick jag jobb hos en familj i Kalifornien. Jag var 20 år när jag
åkte, jag hade inte sett mycket av världen så jag visste inte vad jag skulle
kunna föreställa som väntade på mig, men jag var aldrig rädd. Det är självklart
att jag var nervös, bara flygresan var läskig i sig. Jag lärde mig mycket den
resan, erfarenheter som jag kommer ha nytta av hela livet. I Los Angeles blev
jag anlitad som privatchaufför till en äldre kvinna, jag städade även hus för
att tjäna extra pengar. Jag jobbade varje dag, det var ett hårt och slitsamt
jobb men det var samtidigt väldigt roligt.”
Annika
berättar att den absolut största skillnaden mellan livet i USA och livet i
Sverige var att hon var ”on her own” i USA, hon hade en så kallad mamma och
pappa där men hon var tvungen att finansiera allt själv. Det fanns ingen som
kunde skuta till med lite extra om det skulle behövas. Hon nämner även att hon möttes
av väldigt många nya saker, till exempel uteliv, take away och aerobics.
Annikas tips
till ungdomar i dag är att skaffa jobb tidigt och att resa mycket. Göra saker
som ger dig livserfarenhet. Genom att till exempel skaffa jobb tidigt så lär du
dig att ta eget ansvar. Det är ett av de viktigaste kraven när det kommer till
både studier och framtida jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar