I morse
när jag som vanlig satte mig i bilen och väntade på mamma som skulle köra mig
till skolan satte jag på radion i väntan, det är avkopplande enligt mig. Jag
brukar lyssna på lugna favoriter på morgonen och mamma går alltid med på det.
Men just idag var hon surare än vanligt och bara för det var det den låten hon
hatade mest på radion, så hon bytte till tråkiga kanalen P3. Vad är det för
tråkigt prat liksom, tänkte jag. Jag fick i alla fall tvinga mig att sitta där
och lyssna på det, och det förvånade mig lite av att det ändå var ganska
intressant.
Programmet
Christer i P3 (20130219) handlade om lögner man lever med, alltså att man
hittat på saker som man fortfarande inte berättat att det inte var sant. Under
programmet får folk ringa in och berätta om sina lögner, vilket var lite kul
att höra eftersom det var ganska konstiga saker. När det är vilken människa som
helst är det lättare att förstå, det är så vardagligt talspråk då. Det är även
subjektivt och vinklat, alltså det är inte så faktabaserat som i en
nyhetssändning. Det gjorde att jag gillade programmet ännu mer, för nyhetsprat
är verkligen tråkigt att lyssna på, man måste liksom anstränga sig för att
hänga med då. Radioprataren Christer har ju ett manus han följer ganska mycket
i början, även fast han pratar så det inte märks, så kan det tillkomma vissa
ord som man i vanliga fall inte använder eller så är det lite mer åt det här
nyhetspratet, vilket var lite tråkigare enligt mig. Därför gillade jag när folk
fick ringa in och vara en del av programmet och säga vad dem ville.
Om jag
tänker efter så tror jag att just det här programmet passar de flesta, för både
jag och mamma satt tysta och lyssnade på det. Nästan alla har någonsin varit
med om lögner och jag kände igen mig i vissa lögner som togs upp också, så jag
fnissade till lite ibland och även mamma. Jag funderade även vad det fanns för
budskap med detta. Vill de att folk ska börja ljuga mer? För de tog upp ganska
bra exempel jag kan ha användning för. Men jag kom fram till att budskapet
borde vara att alla någon gång ljuger, så ingen är perfekt och helt ärlig.
Därför kanske man inte ska må så dåligt och ha ångest över en liten lögn, det
kanske i slutet också blir bättre att avslöja lögnen än att leva med den resten
av livet.
I skolan
fick lyssna på Hanna och Amandas podcast om vänskap där det också pratas
mycket. Det handlade om hur bra och viktigt vänskapen är, främst mellan tjejer.
Men detta var lite annorlunda mot det jag hörde i morse på radion i bilen. Det
jag först reagerade på var ljudet, det låter inte likadant som på radion. Ljudet
i podcasten lät mer som man spelar in det själv eller pratar i telefon och lite
mer skrovligt, det var lite jobbigare att lyssna på men jag vände sig efter en
stund. Språket de använde var ju också lite annorlunda jämfört med när Christer
pratade. Hanna och Amanda använde verkligen ett vardagligt språk och det lät
mer som de hade en trevlig pratstund med varandra än att de spelade in ett
program. Det var alltså väldigt subjektivt och vinklat, inget var rätt eller
fel och dem skrattade tillsammans i samtalet.
I den här
podcasten så kände jag att det inte heller fanns någon tydlig målgrupp sådär,
nästan alla tjejer (och killar också) har ju haft en sån där jättebra kompis
som man kan göra allt för. Därför får de oss alla att tänka till lite, att man
ska vara rädd om de äkta vännerna man har och behandla dem bra. Om man bara struntar
i de så kommer dem inte finnas kvar tillslut, och eftersom vänner är så bra för
oss och får en att må bra så får man inte strunta i dem. Jag tycker det var en
jättebra podcast faktiskt, jag blev glad och börja tänka på mina minnen med
mina kompisar!
Innan jag
hörde de här programmen trodde jag att ”prat-radio” var tråkigt och oviktigt,
att det var för gamla personer. Men nu har jag insett att det faktiskt finns
något som passar alla och att de är väldigt bra och roliga att lyssna på. Stort
tips till alla där ute: lyssna mer på radio, man lär sig av det och blir glad
och får skratta lite även fast man kanske sitter själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar