Tankar om P3 Christer

Hej! Häromdagen satt jag och pappa i bilen på väg hem från Stockholm och knäppte mellan radiokanalerna när jag fastande för P3s radioprogram Christer (20130305). Det avsnittet handlade om konstiga saker man har varit med om. Christer är namnet på programledaren och är den som pratar mest i programmet, speciellt i början och i slutet. Där emellan är det folk som ringer in och i det här fallet pratar om konstiga upplevelser.

Programmet hade ens intresse och var roligt hela tiden, det sändes även musik mellan pratet vilket gjorde det ännu roligare att lyssna på. Programledarens språk kändes vardagligt och avslappnat utan några svåra ord, men man märkte såklart att han läste från ett manus i början men när han pratade med lyssnarna som ringde in var det talspråkligt. Resten av programmet var även talspråkligt eftersom lyssnarna såklart inte pratar från ett manus. Dock läste han väldigt snabbt utan några pauser vilket gjorde det svårt att hänga med ibland.

Jag skulle inte säga att programmet var vinklat på något sätt eftersom det är folks egna upplevelser men eftersom folk säger saker som dem tycker är konstiga och personliga är det väldigt subjektivt.

Jag skulle kunna tänka mig att målgruppen för detta program är från folk i min ålder och uppåt, ungefär folk i 15-60 årsåldern som vill få ett gott skratt. För jag tror inte att det finns något speciellt syfte eller budskap med just det här avsnittet av programmet, bara att det ska vara kul.

När programmet var slut och vi precis hade kommit hem kom jag och tänka på en podcast av Hanna och Amanda jag lyssnade på för ett tag sen. Jag lyssnade på deras pod om vänskap. Den handlade om hur viktigt det är att ha en tjejkompis och vilken trygghet det är. Att en kvinnlig vänskap är både en av de viktigaste och sårbaraste saken som finns.

Att lyssna på ett radioprogram och en podcast skiljer sig ganska mycket ifrån varandra. Jag tror att det är väldigt sällan det skulle sändas på radio när man sitter och pratar bara om sina åsikter, tankar och upplevelser i en timme. I en podcast finns det heller inget speciellt manus som radioprogram har utan dom har bara ett ämne att utgå ifrån vilket gör allt mycket levande och avslappnat, och eftersom dem sitter i en bil och pratar blir det också mer spontant än radioprogrammet. Hanna och Amanda pratar även i ett annat tempo, de pratar mer långsamt med varandra och väldigt informellt.

Hanna och Amandas podcasts skulle passa bra till kvinnor i 16-45 årsåldern. Eftersom de handlar mest om kvinnosaker tex. ”Leva tillsammans” och ”kroppsideal”. Det är saker som jag tror att de flesta kvinnor är intresserade av och vill lyssna på. Budskapet med just denna podcast var just hur viktigt det faktiskt är att hålla hårt om sina tjejkompisar för att dom kommer alltid vara där om man behandlar dem väl.

Eftersom att i en podcast pratar om sina egna åsikter mer än i ett radioprogram gör såklart att man blir mer påverkad av det. Jag tror att Hanna och Amanda påverkade sina lyssnare mer än vad Christer gjorde i sitt radioprogram eftersom han ville egentligen bara få folk att skratta medan Hanna och Amanda ville förmedla sina tankar och upplevelser. Dessa tankar grundar jag från mig själv. För jag blev påverkad mer av podcasten än vad jag blev av radioprogrammet.

Jag själv brukar inte annars lyssna så mycket på radioprogram där dem pratar eller podcasts för jag har trott att det inte kan vara så intressant. Men efter jag lyssnade på Christers program i bilen ändrade jag mig. Hans radioprogram tyckte jag var kul och skulle kunna lyssna på igen. Även Hanna och Amandas podcast var intressant eftersom dem pratade om saker jag kan relatera till.