måndag 4 mars 2013

Utbytesstudent i drömmarnas land!


Utbytesstudent i drömmarnas land!

EF Education är den största organisationen inom språkresor, studieår och utbytesstudenter, grundat i Sverige av Bertil Hult 1965. EF har 15 dotterbolag, de har över 31 000 medarbetare, 400 skolor i 50 olika länder. En som åkt med den här organisationer på ett studieår till USA är min bästa kompis Felicia, ” det är nog det bästa jag gjort i hela mitt liv!”

Nervositet, det är det enda jag känner. Även fast jag sitter här i den mjuka soffan i mitt eget vardagsrum så känner jag mig väldigt nervös. Det här är första gången på en hel månad som jag ska ringa till min bästa kompis som är i ett annat land på andra sidan jorden, USA California. Två signaler går fram innan hon svarar, hennes röst fyller mig med saknad.

Vi pratar en stund om allt vi ska hitta på när hon kommer tillbaka och hur mycket vi saknar varandra innan vi börjar med intervjun.
  • Varför valde du att åka? Och varför valde du just USA?

  • Jag valde att åka eftersom att jag ville helt enkelt se något nytt och det kändes som en bra erfarenhet och helt ärligt så visste jag att jag ville till ett land där man pratar engelska, så jag singlade slant om Australien, Nya Zeeland, England och USA. Här är jag nu!

  • Hur många var det som åkte till USA? Hur många åkte du med?

  • Jag åkte över med ungefär 25-30 men jag tror att från min organisation och personer från Sverige så kan det nog handla om 100-200 personer.

Medan vi pratar så börjar jag ångra mig lite att jag inte åkte med, det hon berättat tidigare verkar som en otroligt bra erfarenhet och hon verkar ha fått uppleva en del.

  • Kan du berätta lite om vad du fått uppleva i USA, både vardagligt och inte? Kände du direkt att du trivdes?

  • Sen jag kom hit har jag varit i Boston och besökt Harvard University, jag har varit på camp med andra ungdomar ifrån hela världen och fått många nya vänner. Jag har varit i Las Vegas, och Grand Canyon, besökt Disney land, Long beach och jag har börjat i High school!

  • Hur har det påverkat dig? Bra eller dåligt?

  • Det har fått mig att få enormt mycket förståelse för andra kulturer, inte för att jag inte hade förståelse innan men det har fått mig att förstå hur mycket olika påverkar oss. Jag har fått andra värderingar och jag har växt som person, jag tror verkligen inte att jag är samma person som lämnade Sverige för 7 månader sen.

De sista orden lämnar avtryck och hänger kvar i luften, jag kan inte förstå att jag inte träffat henne på 7 månader, har inte kunnat ringa henne direkt när något har hänt utan fått vänta tills kvällen eftersom att vi inte har samma tidzon. Jag ångrar mig ännu mer att jag inte åkte efter det hon nyligen berättat, att jag stannade kvar i gamla tråkiga Sverige istället för att våga åka till ett land och uppleva allt.

  • Så det har bara påverkat mig bra skulle jag säga. Det är klart att man har vissa motgångar och ibland längtar man hem men jag tror att det också gjort mig mycket mer självständig och starkare. Man måste våga gå utanför sin ”comfort zone” mer än vad man är van vid.

  • Okej, men hur var det att komma till en ny skola då? Finns det några skillnader mellan skolan där och skolan i Sverige?

  • Det var svårt i början att komma till en ny skola och få vänner för de flesta på min skola har känt varandra sedan dagis. Det var rätt svårt för folk att faktiskt förstå att jag var utbytesstudent och jag såg skillnader direkt, ett exempel är att man nästan inte har någon som helst frihet. Man har en bestämd plats, man får tre stycken toalettpass varje termin om du skulle behöva gå på toaletten under en lektion så ger du en till läraren, när man inte har fler så får man inte gå på toa, även om du verkligen måste. Man kan få extra poäng som höjer betygen om man inte använder passen eller har på sig en speciell färg på en viss dag.

Min ångest släpper lite, jag vet inte om jag hade klarat det där skolsystemet. Det låter som en militärskola!

  • Utbildningen är också annorlunda,mycket av historian vi får lära oss är väldigt vinklad på ett sätt som får USA att framställas ett bättre land än många andra. Varje morgon måste man ställa sig upp och vända sig mot den amerikanska flaggan och säga ”The Pledge of Allergiance.” som innebär att man svär trohet och lojalitet till landet.

  • Det låter så sjukt...det låter verkligen som en militärskola. Skulle du säga att det här är ett bättre system än det vi har i Sverige?

  • Nej... jag skulle säga att jag föredrar det svenska skolsystemet, men det kanske bara är för att jag är van med det. Man går i skolan mellan 9-12 klass och deras college är som vårt gymnasium fast ändå som vårt universitet, men dem väljer ingen linje eller sånt innan det, men i high school får du välja helt själv vilka ämnen du vill läsa.

  • Är det något som är är som i filmer, stereotypt?

  • Ja alltså, sport är nästan viktigare än skolan här och det ser man ju väldigt ofta i filmer. Samma sak med cheerleaders, dem är riktigt jobbiga precis som man ser i filmer. Dem är verkligen högljudda och jobbiga, dem tror att dem är coola och det är så töntigt! Plus att dem hänger bara med dem ”populära” som killarna som spelar fotboll här så det är verkligen som i en ungdomsfilm haha.

Vi pratar en stund till om vad våra planer för idag är och att vi saknar varandra som bara den. Jag tror att det var bra att jag valde henne som den person jag skulle intervjua även fast jag känner henne så pass bra, det känns lättare att fråga saker då.

Jag tänker fortfarande på hur det hade blivit om jag också hade åkt efter att vi har lagt på. Jag tror att jag hade vågat men jag tror inte att jag hade kunnat klara av hemlängtan eller det annorlunda skolsystemet dem har där.

Jag stänger ner datorn och ser mig omkring i mitt vardagsrum, det känns ändå rätt bra att jag är kvar i min trygghetszon.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar