Fotbollsproffset Miguel i tidig ålder

Miguel trixar med bollen.

Att vara ung i dagens samhälle är redan svårt och stressigt för många, man ska hinna med både skolan och vänner. Jag har träffat Miguel Olivares som hinner med allt det plus att spela fotboll i två väldigt bra lag. Han säger att han klarar det utan att tycka det är stressigt, och ska även berätta mer om sitt fartfyllda liv.

 Det är en sen vinterkväll i februari och nästan kolsvart utanför fönstret. Jag sitter hemma hos Miguel Olivares som bara är 15 år och redan är en professionell fotbollsspelare i två olika lag, Syrianska FC och Svenska p15 landslaget. Han slänger sig ner på de mjuka kuddarna i den stora soffan och suckar tungt. Han är precis hemkommen från en två timmars hård fotbollsträning med Syrianska FC, och drar sakta av sig sina långa fotbollsstrumpor. Han ruffsar lite med handen i sitt svarta, korta hår. Lukten av parfym med lite blandning av svett sprider sig i det lilla vardagsrummet. På bordet framför mig ligger en hög med skolböcker som han ska ta i tu med senare under kvällen. 

Han har satsat hårt på fotbollen i flera år nu.

Miguel börjar snabbt berätta om hur det är att vara ung i dagens samhälle, om det är hårt eller lätt.
- Utan kompisar kommer man ingenstans, de är som en back up i livet, säger han.

Han fortsätter berätta att det är både bra och dåligt att vara ung idag, att det mest beror på vad för person man är och hur man blivit uppfostrad. Han säger att om man har det svårt hemma så är det många av de som blir agressiva och tar ut det på annat i andra situationer och därför hamnar i bråk ofta. Men eftersom han själv är  så fokuserad på fotbollen så hinner han inte med sånt, vilket han tror är lika för många andra med ett liknande intresse.

Under tiden vi pratar sitter han och kastar en liten tennisboll upp och ned i handen, som att det gör han lugn. Miguel berättar vidare om sitt stora intresse för fotbollen. Han säger att det inte är så stressigt som man tror, det handlar bara om hur bra man planerar allting så hinner man med det man vill. Han själv har träning 5 gånger i veckan och resten av veckan gör han andra roliga saker. Dock erkänner han att han måste stanna kvar extra länge i skolan ibland för att hinna med allt plugg, vilket kan vara lite jobbigt anser han. Miguel säger bara att det är sådant man måste göra, skolan är egentligen viktigast. Men det är svårt att säga nej om man blir uttagen till något viktigt där man måste visa att man är duktig och går framåt inom fotbollen.
- Man ska bara tro på det man gör. Jag tror på fotbollen, därför kommer den ofta i första hand, säger han med en bestämd blick men som visar att han är nöjd.

När jag frågar om framtidsplaner lägger han bort bollen och rättar till tröjan som har glidit upp till sig lite när han suttit så länge i soffan. Det blir tyst en sekund och man hör bara våra andetag och väldigt svaga röster från grannarna på våningen över. Sedan börjar han prata om att han verkligen vill spela fotboll när han blir äldre också, i något professionellt lag. Eftersom han har hållit på med fotbollen sen tidiga åldrar vill han fortsätta med det så länge han år, och det hoppas han att han får också. Om han får säga vad han tror så säger han även här att han kommer spela fotboll. Han kanske inte blir nya Messi men han vet att han kommer vilja hålla på med fotbollen i flera år till. Frågan är bara om han kommer hinna med allting; skolan, familj, vänner, kärlek och fotbollen.
- Om man älskar det man gör blir det inte så mycket press. Det handlar som sagt om att planera mycket och bra. Men kärleken har jag inte tänkt på så mycket nu. Det känns som jag inte skulle hinna med det, men om jag träffar någon jag gillar så får man försöka få ihop det på något sätt.