Ett reportage om Marita Morgan och
hennes resa till USA. Marita reser till delstaten New Jersey för att
jobba som en au pair i ett år men istället blir hon kvar i femton
år.
Det är en snöig vinterkväll, 2013.
Marita står i köket och lagar mat som vanligt. Det doftar kyckling
med curry. Jag tittar ut genom fönstret. Snön bara faller i stora
flingor från himmelen. Det är vackert. Maritas svarta lurviga pudel
står och tittar på mig med en vickande svans. Anledningen till att
jag är hos Marita är för att intervjua henne om sitt förflutna.
Hur hon flyttade till USA.
Samtidigt som hon skjuter in kycklingen
i ugnen så frågar jag Marita hur gammal hon var när hon tog
beslutet att flytta till US
- Jag var arton år när jag satt på
ett café nere i Gnesta som nu längre inte finns. Framför mig låg
det en tidningsartikel där det stod att det behövdes en au pair
till en familj i New Jersey. Min högsta dröm hade alltid varit att
flytta till USA, så jag kunde bara inte missa den här chansen. Jag
ansökte direkt och efter en veckas tid så fick jag jobbet.
Oj! Vilken tur hon hade tänker jag.
Marita sätter sig på en stol framför mig. Jag frågar sedan vad
hennes föräldrar tyckte om hennes beslut.
- Ja, de blev ju såklart ledsna och
förvånade. Jag tror att min mamma tyckte att jag var lite för
ung. Men de visste att det var min dröm så de gick med på det.
Jag hade åkt även om de inte var med på det. Jag var ju faktiskt
arton år.
Marita börjar koka ris. Av någon
anledning börjar det bli ovanligt varmt i köket. Hon öppnar ett
fönster. Samtidigt passar jag på att fråga vad hon gjorde medan
hon var i USA.
- Jag åkte ju först och främst
dit för att jobba som en au pair. Jag har alltid velat jobba med
barn så det jobbet passade perfekt. När jag kom till delstaten New
Jersey så fick jag bo hos en familj och ta hand om deras barn. Vi
var flera svenskar som åkte så jag träffade många nya vänner.
När jag kom fram så fick jag träffa familjen jag skulle bo hos.
Jag var väldigt nervös. Men jag visste att det skulle bli bättre
sen.
Allt låter så spännande. Men hon
måste ha haft en fritid tänker jag. Jag frågar.
- Ja det hade jag. Varje gång min
amerikanska familj inte behövde en barnvakt så fick jag göra
precis vad jag ville. Det var då jag träffade flera andra
svenskar. Vi gick ut och dansade ganska ofta. Det var då allt
förändrades.
’’Vad menar du?’’ Frågar jag.
Marita kollar på mig med ett stort leende på läpparna. Sedan
svarar hon.
- Det var då jag bestämde mig för
att vara kvar i USA. Jag skulle egentligen bara stanna som en au
pair i ett år, men jag blev kär. Det var en varm och somrig kväll
när jag var ute och dansade med mina vänner. Jag fick syn på en
stilig mörkhyad man. Steve hette han. Han hade med sig en dejt till
klubben vi var på, men det hindrade inte mig. Jag gick fram till
honom och frågade om han ville dansa med mig. Han sa ja. Efter det
så höll vi kontakten. Efter några månader så var vi ett par,
och efter två år gifta. Vi bodde förstås ihop och jag fick ett
jobb på dagis istället.
Jag frågar Marita vad hennes föräldrar
tyckte om det.
- De var glada för min skull. De
kom och hälsade på väldigt mycket, speciellt efter vi fått vår
första dotter Alexandra. Året var då 1993. Tre år efter kom min
andra dotter Amber. Detta gjorde att jag blev kvar i USA i femton
år. Jag hade bildat en familj och var mycket lycklig. Jag trivdes
verkligen bra. Det var år 2000 som jag och Steve skildes, då
flyttade jag hem till Sverige igen med mina döttrar, det blev bäst
så.
Marita ler för sig själv. Det måste
ha varit jätte spännande att komma hem till Sverige igen säger jag
. Hon berättar att allt hände så plötsligt, därför hade hon
inte hunnit fixa ett ställe att bo på så hon flyttade in hos sina
föräldrar igen.
Det är spännande att lyssna på
Marita när hon berättar. Hon låter så nöjd. Men jag har en sista
fråga till henne innan hon tar ut den varma, currydoftande
kycklingen. Jag frågar henne om hon ångrar sin resa. Hon svarar
direkt med en hög röst.
- Absolut inte! Det var mitt livs
upplevelse. Hade jag inte åkt dit så hade jag inte fått mina två
underbara döttrar. Det var verkligen en rolig upplevelse. Jag hade
alltid velat åka till USA och nu fick jag till och med uppleva det
amerikanska vardags livet. Det var riktigt häftigt och jag fick
många nya vänner. Jag blev även väldigt bra på engelska. Jag
ångrar verkligen ingenting.
Amber Morgan Samed12
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar